Rolf-Göran, stormen som drog över Sport- och Mediesverige..

18Jan12

Nu har den största frustrationen, från både sportjournalister och hästfolket, lagt sig och många av oss börjar reflektera över vad som hänt.

För några år sen hade många av de åsikter som nu florerar på internet, stannat under de tak som de sagts. Att slänga ur sig något ogenomtänkt till grannen i soffan för att man för stunden inte är nöjd med resultatet ger ingen större konsekvens, mer än att din käresta kanske muttrar något tillbaka. Men med de nya medierna får dessa åsikter sig en plats i ett mycket större rum och därmed helt andra konsekvenser. De som vill ha ta del av din åsikt hittar den enkelt. Många av de som slängt ur sig hånfulla ord och ogenomtänkta fraser, i de forum där de flesta som tittade på Idrottsgalan höll sig uppdaterade, kommer för alltid att behöva försvara sin åsikt.

I de nya medierna försvinner inte det du slängde ur dig av ren frustration. Det du sitter och gnäller om i soffan med dina närmaste får inte de konsekvenser som de får ute på nätet.

Det som mest sårar mig är att vi svenskar, som säger oss vara så accepterande och stora människor, som kan glädjas av andra, helt plötsligt släpper all etik och moral mot gemene man och ger oss ut i ett ordkrig utan dess like.

När jag klickar runt på de sajter som får agera slagfält, möts jag av vuxna människor (oftast män) som i sin yrkesroll går ut med kulspruta och slår ner allt motstånd utan att se efter vem som drabbas.

Som kommunikationsstudent, har jag under mina 2 år som gått fått lära mig om hur viktigt det är att tänka på vad man kommunicerar ut till omvärlden. Denna termin har vi specialiserat oss på de nya medierna, sociala medier som de kallas. Det skrämmer mig att vuxna, erfarna personer gör precis tvärtemot vad som vi just nu går och lär oss. De företag och organisationer som de företräder har inte kunnat stoppa detta.

Jag, som själv varit hästtjej sen 6års ålder, har fått ta en del från den oförstående omvärlden. Idag rinner ointelligenta kommentarer, som en del killar i min ålder slänger ur sig, rakt av mig. För att inte ge de tomma och ointelligenta civila kommentarerna mer media utrymme än de förtjänar, kommer jag inte ta med de här, men det finns många. Att gå in och läsa vad BETALDA SPORTJOURNALISTER slänger ur sig under galans gång får mig att koka inombords. Nu har Marie Lustig utmanat Lasse Anrell i ett brev till Aftonbladet, idag tog han sig an utmaningen och har hoppat 15cm. Här kan ni se hur det gick via Sabina Asplunds Twitter.

I år var det via Jerringpriset som ridsporten fick synas. Jerringpriset tillfaller den idrottare, som enligt folket gjort en minnesvärd insats i sin gren. Rolf-Göran Bengtsson (RGB) var nominerad redan 2009 men kom då på femteplats. Redan då framkom det ett misstycke i att han ens fått bli nominerad. Radiosportens nomineringar är till för alla sporter inte bara vissa. Det finns galor för speciella grenar också där en mer intern prisutdelning äger rum.

Detta år har varit ett stort år för Sverige inom ridsporten, efter att i många år snuddat på de största vinsterna lyckades RGB vinna EM-guld och äntligen få sin plats som etta på världsrankingen. Om ridsporten skulle få en chans att synas tillsammans med de andra sporterna så var det ju nu! Äntligen har vi kunnat sätta siffror och medaljer på det hårda arbete som läggs ner.

Jag är inte trångsynt, jag kommer inte att argumentera mig blind på varför ridning är en sport, för det har diskuterats så många gånger och tycker vi borde kommit längre än så i dagens Sportsverige. Som idrottare kan jag relatera till alla nominerades kraftinsatser, känna Marcus Hellners utmattning och lycka. Jag ser och kan erkänna när ett mål är snygg och precist. I klippet från Anettes lag i curling fick jag rysningar över hela kroppen i tanke på vilken känsla det måste gett att vinna så som de gjorde. Jag som ryttare och representant för ridsporten missunnar inte för en sekund någon annan nominering till vinsten av Jerringpriset, ALDRIG!

För att peka på den sportslighet som vi alla borde ha inom oss, kan man ju inte annat än ge en eloge till just ridsporten som såg till att ge det vi tycker att RGB förtjänar. Alla anhängare, supporters och idrottare hade samma förutsättningar för att gå in och rösta på de som var nominerade.

Denna ”kupp” är ett resultat av en lyckad Pr-kampanj! Ur ett PR-perspektiv anser jag att de sociala medierna har använts på ett ytterst lyckosamt sätt och det gav resultat. En av anledningarna till den överlägsna vinsten är i grund och botten att ridsporten är Sveriges näst största, även de som inte rider men som är veterinärer, hovslagare, instruktörer och sponsorer räknas också in här.

Jag hoppas att alla sportintresserade och aktiva kan gå ihop och hjälpas åt att skapa ett gemensamt flöde över de resultat våra svenska idrottare presterar. Att alla sporter får en chans att få utrymme i media. Många inom ridsporten har länge kämpat för bättre sändningstider, mer plats i nyhetssändningarna men får ständigt avslag på detta. Nu förespråkar jag här ridsporten, eftersom det är den som fått sig en känga denna gång. Jag tycker att vi städar upp denna krigszon och att återuppbyggelsen av ruinerna blir ett uppdaterat Sport- och Mediesverige.

Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

Postat i:Ett hästliv, Kommunikation, Tänkte på en sak...   |  4 kommentarer